Det gick alldeles utmärkt igår kväll. Med en optimistisk (och möjligen något underskattad) prognos om sex–sju deltagare tog jag det säkra före det osäkra och bokade bord för åtta. Självklart dök vi upp nio. Resultatet blev att en tapper själ fick inta positionen “ändan på änden” av bordet – en roll som utfördes med värdighet.
En kort recension av den “nya” puben: god mat, trevlig personal och en allmänt trivsam atmosfär gör att vi tills vidare håller fast vid detta etablissemang. Det klassiska långbordsproblemet kvarstår dock – det är svårt att prata med alla samtidigt. Men det är å andra sidan en utmaning vi delar med samtliga pubar i riket.
I vår del av bordet hann vi, som brukligt, lösa världens samtliga konflikter på cirka fem minuter. Därefter gled samtalet naturligt över till hundar, för att till sist mynna ut i gamla sjöminnen – ordningen är återställd. Vad som avhandlades på den bortre halvan av bordet är oklart, men det var säkert något viktigt eftersom de inte störde oss i vårt arbete.
Kvällen avslutades i god tid – något nattsudd blev det inte. Vi nöjde oss med tre timmar, vilket får anses fullt godkänt med hänsyn till vår aktningsvärda medelålder.
Sammanfattningsvis: allt väl i Östra avdelningen.
Kent
