Denna trafikled i Nordamerika är fascinerande och en trevlig upplevelse speciellt sommartid. Svenska fartyg har haft regelbunden trafik här långt tillbaka med bland annat Swedish Chicago Line och Ragnebolagen.
Några av bilderna i inlägget är från Webmasters egen tid i M/S Caroline Smith ett fartyg på DW 3525. Inte alltid så trevligt att korsa nordatlanten med detta relativt lilla fartyg vintertid. Minns en resa från Montreal till Liverpool, som i normala fall kunde gå på ca 10 dagar, men tog över 20 dagar. Med den lilla maskinstyrkan från Polar-dieseln kunde vi bara stäva mot sjön utan framfart i flera dygn.
”Saint Lawrenceleden (engelska: Saint Lawrence Seaway franska: Voie Maritime du Saint-Laurent är ett kanalsystem i Kanada och USA. Leden sträcker sig mellan Montréal och Eriesjön, över Saint Lawrencefloden och Ontariosjön till Eriesjön. Den togs i bruk 1959.
Leden består av en följd av slussar, kanaler och flodsträckor längs med Saint Lawrencefloden. Den sträcker sig från Montréal, dit större fartyg kan ta sig uppför den dittills breda och navigerbara floden, till Ontariosjöns utlopp i floden 306 km längre uppströms. I leden räknas även Wellandkanalen, sträckan längs med Niagarafloden mellan Ontariosjön och Eriesjön.] Därutöver finns slussar mellan Huronsjön och Övre sjön (Sault Locks, Soo Locks), och hela systemet går på engelska under namnet Great Lakes and Saint Lawrence Seaway (’Stora sjöarna- och Saint Lawrence-leden’).
Sträckning – Montréal (Québec)–Port Colborne (Ontario)
Byggande – 1954–59
Längd – 600 km
Slussarna längs med Saint Lawrenceleden mäter var och en 233,5 meters längd, 24,4 meters bredd och 9,1 meters höjd. Varje sluss kan fyllas med cirka 91 miljoner liter vatten på 7–10 minuter, och passagen förbi en sluss tar i genomsnitt 45 minuter. De största fartygen som tillåts gå genom slussarna är på 225,5 meters längd, 23,77 meters bredd samt med 8,08 meters djupgående och 35,5 meters höjd ovan vattenytan.”
(Källa Wikipedia)
Senaste Kommentarer